Vårt bröllop

Ja nu är vi gifta Kjell och jag i Vreta kloster kyrka en gammal kyrka i närheten av Linköping. Att vi gifte
oss i denna vackra kyrka var för att våra bästa vänner bor i närheten, Sören och Inger Velin. Vi bestämde
att dom skulle bli våra vittne, för vittne måste man ha när man gifter sig
 
Vi har ju varit gifta innan både Kjell och jag och har barn på båda hållen, särkullbarn heter det vist
För att trygga varandra och även våra barn så är det bästa att vara gift vilket vi inte har något i mot
Naturligtvis var det kärleken som bestämde. Efter 17 år tillsammans och genom sjukdomar som vi
kämpar med, vardagen och resor, lyckan över att ha varandra och glädjen över att träffat vänner som
hjälpt oss med en del praktiskt så var det ett lätt beslut att gifta oss
 
Här en lite väl mörk bild på oss i kyrkan
Att gifta sig i vår ålder är lika spännande och högtidligt som när man är ung. Jag är väldigt romantisk
och ville ha ett riktigt kyrkbröllop. med ingångsmusik, välsingnelse, sommarpsalmer, löften och Sören
som läste en dikt för oss.
 
Brudbuketten valde jag i färgerna vitt och grönt. jag hade en klänning i rost, brunt, vitt och grönt och då
blev det inte snyggt med färgade blommor. Det är rosor, ranunkel och daggkåpa så vacker blev den.
Och tack Inger som hade beställt den åt mig i en blomsteraffär i närheten. Inte lätt att frakta buketten
från Skåne till Östergötland
 
Sen blev det vinprovning och fem rätters middag på Vadstena klosterhotell
 
Vinkällaren
Spännande butik på hotellet som måste utforskas
 
Medan Inger och jag kollade in hotellbutiken satt våra män i solen och troget väntade
 
Fina Inger, härlig bild in till hotellet
 
Fantastiskt fint och gott
Buketten fick vara med hela kvällen
 
En av dom goda rätterna
Min fina älskade man vilken tur att du finns för mig, älskar dig
Måste bara visa mina små pärlor i håret och en liten fläta. En sådan här dag får man glittra lite
Så var denna underbara dagen förbi, men det blev en till fantastisk dag som vi tillbringade hos Inger
och Sören i deras vackra hem. Deras gästfrihet och glädje över att vara med oss denna dag har gjort
dom till vänner för livet, och Kjell och jag är för alltid knutna till denna platsen. Tack Inger och Sören !
 
Vad jag köpte på Vadstena klosterhotell ? En liten nunna som ser lika lycklig ut som jag känner mig
Detta var lite om vår stora dag.
 
vi ses snart. Kram
 
Maj-Lis

Nya tapetre

Jag var jättenöjd när vi tapetserade matrummet i denna randiga tapet. För tio -tolv år sedan fick tapeter
gärna se ut som gamla tapeter från början på 1900,talet när man inte kunde bleka dom. Visste ni förresten
att den första tapeten sattes upp på 1300 talet, då för att hjälpa till att hålla kylan ute. Nu har jag bearbetat
min käre sambo i ca ett halvår för att övertyga honom att tapeten den måste bytas.
Efter många om och men gav han med sig och jag kontaktade Sture Perssons måleri i Knislinge.
Snabba ryck ingen väntan här inte.
 
Hit kom Ola en duktig målare. Han klädde in rummet med plast så han inte skulle skita ner när han
spacklat och slipade
 
Titta så ljust och fint det blev. Jag tycker ju om gamla mönster så denna tapet är från en kattalog som
heter Garden party.
 
Här står min mormors gamla skåp som gör sig så fint mot den ljusa väggen
 
På skåpet står denna underbart fina lilla skylt som min kära dotter Mimmi har gett mig. Jag vet inte
var hon har köpt den, men små tänkvärda ord.
 
Men när det var färdig tapetserat och plasten kom bort så upptäckte jag att tapeten i rummet intill helt
plötsligt såg väldigt mörk och tråkig ut. Så nu påbörjas nästa övertalning av min gode Kjell
 
Spegelbild
En sista bild från en nöjd heminredare
Glad Påsk, vi ses snart. Kram !
Maj-Lis

Något gick fel

Dom här bilderna och berättelsen om dom blev inte publiserat. jag hittar inte var det hamnat så jag
tar i alla fall fram fotona. Inlägget handlade om Den vackra krukväxten hotensia, snittblomman ranunkel
och min praktförkylning
 
Hotensian i mitt matrum med sina vackra färger
 
Så fin i lila,rosa, vitt och blått
 
Här vackra ranunkel i vas
Ljuvliga
Det blev lite konstigt det här inlägget inte vad jag tänkt
Men eftersom det första försvann och inte kommer jag ihåg hur jag hade skrivit det så blev det
bara lite bilder. Och förkylningen är på bättring. Datorer lever sina egna liv, suck
Kram vi ses
Maj-Lis