Tankar och rosor.
Så nu har jag lagt min födelsedag bakom mig som ett ljuvligt minne. Det blev alldeles som jag tänkt
att det skulle bli, sen är ju den bistra sanningen att åren går alldeles för fort.
Det gäller att ta vara på livet och tiden vi har här. Jag njuter faktiskt mycket av mitt hem och trivs här
Vi bor på ett lugnt ställe med skogen och sjön intill. Vid min ålder har man lärt sig att uppskatta det
lilla, som vackra rosor.
Rosor är alltid rosor, stiliga och vackra. Jag brukar köpa hem en bukett då och då eller så gör mannen
det. Min tålige man som lever och kämpar med inte bara en canser utan två sorters canser.
Myelom är en benmärgscanser och så prostatacanser. Just nu går han på behandling och blir såklart
trött och medtagen av medecinen han får, men jag har sällan sett en människa med en sådan possitiv
inställning till sin sjukdom som han har, beundransvärd.
Livet är ju en prövning och det är nog så det skall vara, lite sol men mycket moln just nu.
Nu blev det lite alvarligt denna gången men ibland får vi lufta våra bekymmer sen blir det lättare
att gå vidare och ta nya tag, det är vi människor ganska bra på käns det som i alla fall
Hela hösten och vintern har vi satt oss i allrummet efter frukosten och läst morgontidningen medan elden
brinner i ugnen och ger värme och sprakar rogivande.Vi kan sitta här hur länge som helst och så planerar vi dagens händelser.
Nu är våren på väg
och vi förflyttar oss ut till vårt inglasade uterum, där flödar ljuset in och ger massor med energi.
Kram på er, vi ses snart igen
Maj-Lis