Åtta veckor utan dig !

I söndags den 12 augusti skulle du fylla 75 år. 0m jag skulle skriva här vad jag kände den dage så blir det väldigt tungt att läsa. Jag satte rosor med brudslöja i en vas i minneslunden det var så vi bestämt att vilken av oss som gick först så skulle vi vila i minneslunden. En minneslund finns över så gått som över hela världen och är lätt att besöka för den som vill, där finns alltid en bänk att sätta sig på och vila i sina tankar.
När jag besökt dig Kjell så gick jag till min förste man och hälsade på, han har en gravplats med sten.
Att ha misst två män genom sjukdommen cancer det känns inte rättvist och ni kan säkert förstå att jag hatar cancer som gjort mig och så många andra människor illa.
 
 
Ett brev från en vän till Kjell , det känns så varmt i mitt hjärta när jag läser det för det var sådan han var  Kjell.
Ja dagrna går en efter en och saknaden är svår och det är fortfarande overkligt att han är borta. Jag skulle inte bli förvånad om han plötsligt kom gående, jag skulle bara säga till mig själv att, det var väl det jag tänkte att det var alldeles fel inte skulle han dö ännu.
Jag vet att jag måste hitta tillbaka till mitt liv igen jag har så mycket att glädjas över. Barn och barnbarn är en rikedom, vänner, syskon nya bekanta får mitt liv att gå vidare. 
 
 
All den kärlek han gav genom åren dom läser jag och känner en förtröstan i, ett bievis för vår lycka.
Mitt intresse för heminredning det lever och det kommer lite foto som jag tatt nu. Jag såg att det kommer en kurs i fotografering och jag funderar på att anmäla mig till den. kjell lärde mig fota men han tyckte inte att jag gjorde som han sa men godkänt andå 
 
 
 
Så här lämnade han det och så får det stå ett tag till .
 
 
 
 
På vår veranda där får jag ro och här njuter jag av stillheten.
 
Jag tror att jag snart skall få mer kraft att uppdatera min blogg lite oftare och säkert få in lite mer possitivt ju längre tiden går, det är ju så att sorgen är kärlekens pris det är bara lite svårt att ta in det.
 
 
 
Kram på er
Majlis