Väldigt mycket upp och ner .....
Mmm, ja visslandet avtog rättså fort igen eller noga räknat efter en dag.
Lördagen och söndagen var ingen toppendag mycket illamående och nästan panik över maten
Vi som är friska kan nog inte förstå hur jobbigt det är när man mår illa bara man ser mat och samtidigt
veta att man rasat i vikt och måste få i sig något att äta.
Nu har vi som tur är hittat en del rätter som är okej, alltså okej inte särskilt gott
Nu har i alla fall solen kommit tillbaka och med den även en isande kyla
Här kastar den sina strålar genom tv- rummet in i sovrummet, det blir ju en del tv- tittande när kraften sviker
och tröttheten tar överhand.
Måndagen blev sen en ganska bra dag. Kjell gick en i hans mått mätt ganska stor runda
Nöjd och glad kommer hoppet tillbaka för oss båda.
Dom dagar han mår bra eller bättre så passar vi på att hälsa på vänner och släktingar samtidigt som vi är
noga med att inte träffa några sjuklingar i dessa tider med influensa, det skulle äventyra behandlingen och det
vill vi inte
Äntligen blev det torsdag igen och tid att köra till Lund och få den andra behandlingen.
Man hade berättat för oss att om kroppen acsepterat antikropparna så skulle det inte bli några biverkningar,
blev det det så var det inte säkert att man kunde fortsätta.
Det blev inga biverkningar och det betyder att allt gått som tänkt.
Mise misen är en bra kompis till Kjell , "jag vill komma upp" ser han ut att säg och det fick han
Jag frågade läkaren när man kunde se att behandlingen har gjort någon nytta, det tar minst fyra gånger
så nu längtar vi till denna torsdagen det är det tredje gången
Efter denna andra gången har han mått bättre flera dagar vill jag också säga
Det blir mycket ljus som tänds i det här huset, ljus ger mys och värme och det är något som vi behöver
Kjell och jag. Det är så mycket som har tagets ifrån oss genom hans sjukdom, det där med att planera inför
semestren eller att plantera i trädgården, orkar folk träffa oss, kanske inte så kul när det mesta handlar om sjukdommar. Ja ,jag vet inte, vissa dagar är jobbigare än andra och vi skall ju vara så glada och tacksamma
för att Kjell kommit med i forskningen,men ibland orkar vi inte leva upp till det och då får man nästan dåligt
samvete. Visst är vi tacksamma för forskningen men vi hatar cancer !!
Kram, vi ses snart igen
Maj-Lis