Vem är jag ämnad att vara nu ?

 
Jag gör saker hela tiden för jag försöker att få tiden att gå. Jag vet att tiden är en vän, man säger ju att tiden läker.Ja för i mig käns det som ett öppet sår som inte vill och inte kan läka. Vi var ju så förälskade från första stund vi träffades och förlusten av honom är otroligt svår.
Jag cyklar, jag handlar, jag går på kalas, jag har varit på en liten dagsresa med min fina kusin, jag pratar och skrattar och beter mig som vem som helst och tänk om folk tänker att Maj-Lis hon mår nog ganska bra igen.
Nej jag gör inte det, jag kämpar som en galning för att bete mig normalt.Säger någon, jag beklagar sorgen så börjar jag storgråta och då ber man ofta om ursäkt. Gör inte det för i den stunden känner jag mig normal
Kameran är en vän som ger mig lite syselsättning.
 Så  bra att jag har många barn som fins för mig. Ja det käns mer än bra men jag är ändå försiktig jag vill absolut inte belasta dom för mycket så att dom skall känna att nu måste vi ta hand om mamma. Jag har mitt liv som jag måste få ordning på själv. Saknaden av Kjell den kan ingen hjälpa mig med den måste jag genomlida själv
 
 
 
Mitt stora intresse för hemmet hjälper mig en hel del det skingrar mina tankar
 
Veden fick jag hjälp med av mina kära barn. Dom lavade in den i vedboden på några timmar och jag fixade
maten . Det börjar bli kyligt nu och då värmer ugnen riktigt bra.
 
 
Solen letar sig in genom fönstret
 
 
 
Ett ljus brinner för dig Kjell i en norsk kyrka på mit barnbarnsbarns dop.
 
 
Vi ses snart igen
Kram
 
Majlis

 

Ingen bra dag i dag

Nej det är inte det. I går gick det bättre, jag hade kraft att baka en kaka och bjuda min bror och hans fru på.
Det blev en trevlig stund i uterummet och solen värmde gott
När dom åkt hem tog jag min cykel och cyklade till affären och handlade. Jag har en elcykel så det fungerar bra i uppförbackarna.
När jag tog cykeln första gången i år så stod jag med tårar i ögonen. Kjell hade plockat fram och laddat batteriet , satt i det och lagt nycklarna så jag bara kunde ta den och ge mig ut på tur
 
 
Min text och mina bilder stämmer inte överrens men drygt om det bara blir en massa text
Allting i mitt liv nu det handlar om att klara dag efter dag utan Kjell. Saknaden blir inte mindre snarare tvärtom jag saknar honom mer och mer och vet ibland inte vart jag skall ta vägen men då har jag mina barn som alltid finns här
 
 
 
IKEA är för alltid förknippat med Kjell, det var där han jobbade i 24 år och vi har varit med om mycket som har med IKEA och göra till stor glädje. För ett par år sedan kunde man ta ett foto på skoj på varohuset i Älmhult så det passade vi på att föreviga 
 
 
Jag hittade en bok i min bokhylla i dag som heter Att välja glädje av Kay Pollak . Ja hur gör jag det i min sorg ?
Jag kan inte förhindra alla olyckor i mitt liv. Vad jag kan påverka är hur jag upplever dom. Att inte bli ett offer, jag påverkas av varje tanke jag tänker. Jag skapar den jag är med mina tankar. Ja det låter ju klokt och bra men jag tror att jag har mycket att bearbeta innan jag kan ta till mig hans bok men absout värd att läsa,något fastnar säker
 
 
Yogan som jag och några andra lite stela damer gör ett par ggr i veckan är jättebra. Den hjälper mot stela leder och själen får sitt . Viktigt att hitta någon form av träning man blir inte yngre precis
 
 
Snart kommer höstmörkret och ljus är en välsingnelse. Ljus för dig Kjell du var mitt allt !!
 
Vi ses
Kram
Maj-Lis