Du kan inte springa och gråta samtidigt.

Jo jag tror att jag skulle kunna det så ledsen är jag över förlusten av Kjell och det liv vi hade tillsammans.
Vid denna tiden på året planerade vi en resa som sen skulle ske till våren,dock inte i fjor för i november  förstod vi att vi hade gjort vår sista resa tillsammans 2017 i maj. Sjukdommen hade kommit ifatt oss och Kjell började förstå att han nog hade ont om tid och det fick bli korta utflykter framöver.
 
Sorg kan ge sig uttryck på många olika sätt, det känns som jag har fått väldigt många. Från att ha minnesluckor till att sortera foto,gamla gratulationskort ,brev och så mina almanackor. Jag sparar dom, kan inte kasta dom. I dom har jag ju hela vårt liv och jag går tillbaka många år. Jag tror att för mig är det ett bra sätt att bearbeta min sorg, där finns små anteckningar varje dag och då minns jag.
Annat som hjälper mig är mitt intresse för inredning, fotografera och skriva. Min blogg är en stor hjälp om än jag inte är här så ofta som jag borde känner jag men ibland har jag inte motivationen eller kraften.
 
 
Sorgen är ett bevis på kärlek den är bara så förlamande i bland och man kommer inte undan och den kommer att följa en hela livet.
Alla helgonhelgen är över nu. Jag var i Älmhults vackra kyrka på minnesgudstjänst och man läser upp namnen på dom som dött under året och sen gick vi ner och tände ljus vid minneslunden, så sorgligt men vackert och stämningsfullt .Ett fint sätt att hedra dom som lämnat oss
 
 
Tiden rullar vidare, saknaden är lika stor men genom att sysselsätta mig med olika aktiviteter så börjar det gå längre tid mellan dom svåraste stunderna.Att tända ljus för honom känns som att han är närvarande hos mig.
 
 
Det här rummet finns på inlägget innan jag har bara flyttat om kuddarna och pläden så blev det lite annat
 
 
Höst utanför fönstret, sjön ligger stilla och blank.
 
 
En lycklig man på semester med sin kamera som alltid var med honom. Vilken tur att vi har tagit så många kort så mycket mimmen som finns i dom. Tack för allt du gett mig !
 
Kram
Vi ses ! 
Majlis

När din verklighet försvinner

När det som är din verklighet är borta är det lätt att hamna i någon sorts avgrund, man ser bara djupet. 
Helt plötsligt har den tiden som var svårast glömts bort. Den tiden när man förstod att det här går inte, han kan inte leva så här, det är inte värdigt att brytas ner bit för bit. Bli svagare och svagare det kan bara sluta på ett sätt.
Då är ju döden en befrielse så tänkte jag nog då för så var det ju för honom.
Men i min egoistiska värld ville jag inte det, Jag ville att ett mirakel skulle hända och så skulle vi få några år till tillsammans det var ju så vi hade tänkt, bli gamla tillsammans. Innerst inne visste vi att det skulle inte bli så.
Det värsta är saknaden ( då ser jag bara honom som frisk ) och vetskapen att aldrig någonsin få träffa honom igen, aldrig någonsin . Jag måste lära mig förstå att jag har en svår tid att gå igenom för man kommer inte undan smärtan. Snart fyra månader sedan du somnade in och nu är det höst med årets alla skiftningar
 
 
Här imellan träden ligger vårt hus som jag älskar och många minnen fins där
 
 
Vägen hem
 
 
Fantastiska färger 
 
 
Så här få det bli på verandan på baksidan. Starka grabbar fyller på med ved tack för det, mindre roligt med Misen som tror sig krafsa genom dörren.
 
 
På framsidan ser det betydlig bättre ut tycker jag 
 
 
Inne har det kommit ett nytt soffbord , ja eller gammalt är det ju . Sådan är jag byter och förnyar när jag känner för det. Plötsligt tyckte jag att det gamla soffborde tog alldeles för stor platts , soffan skall ju synas och kännas välkomnande och det fick jag för mig att den inte gjorde . Så fick det bli, 300 kr hos Svens i Hanaskog
 
 
Trots den brutala känslan av att mista den viktigaste människan i livet så är jag kreativ eller vad man skall säg. För att få någon mening i mitt liv just nu så måste jag vara i gång. Det betyder att jag går runt med kameran ( som Kjell gjorde ) jag fixar i hemmet, cyklar ett par mil så gott som varje dag, yogar två ggr i veckan. Jag har fått igång min lilla behandling till några kunder och så hoppas jag få Grillkåtan uthyrd i höst och vinter. På så vis blir det lite lättare att hantera sorgen, i alla fall tills jag skall lägga mig och att inte folk frågar hur jag mår, då brister det man är så skör .
 
 
En lycklig tid på bussresa med vännerna Sören och Inger för två år sedan. 
Så fort förändras livet, var rädda om er och varandra.
 
Kram
Majlis 
 
 
 

Vem är jag ämnad att vara nu ?

 
Jag gör saker hela tiden för jag försöker att få tiden att gå. Jag vet att tiden är en vän, man säger ju att tiden läker.Ja för i mig käns det som ett öppet sår som inte vill och inte kan läka. Vi var ju så förälskade från första stund vi träffades och förlusten av honom är otroligt svår.
Jag cyklar, jag handlar, jag går på kalas, jag har varit på en liten dagsresa med min fina kusin, jag pratar och skrattar och beter mig som vem som helst och tänk om folk tänker att Maj-Lis hon mår nog ganska bra igen.
Nej jag gör inte det, jag kämpar som en galning för att bete mig normalt.Säger någon, jag beklagar sorgen så börjar jag storgråta och då ber man ofta om ursäkt. Gör inte det för i den stunden känner jag mig normal
Kameran är en vän som ger mig lite syselsättning.
 Så  bra att jag har många barn som fins för mig. Ja det käns mer än bra men jag är ändå försiktig jag vill absolut inte belasta dom för mycket så att dom skall känna att nu måste vi ta hand om mamma. Jag har mitt liv som jag måste få ordning på själv. Saknaden av Kjell den kan ingen hjälpa mig med den måste jag genomlida själv
 
 
 
Mitt stora intresse för hemmet hjälper mig en hel del det skingrar mina tankar
 
Veden fick jag hjälp med av mina kära barn. Dom lavade in den i vedboden på några timmar och jag fixade
maten . Det börjar bli kyligt nu och då värmer ugnen riktigt bra.
 
 
Solen letar sig in genom fönstret
 
 
 
Ett ljus brinner för dig Kjell i en norsk kyrka på mit barnbarnsbarns dop.
 
 
Vi ses snart igen
Kram
 
Majlis