Hur kan det bara bli så här ?
Med maten, kjells smaklökar har totalt försvunnit och inte bara det, så gått som allt smakar illa.
Jag lider med honom och vi försöker på alla sätt och vis hitta något som smakar lite gott i alla fall.
Man kan nog inte föreställa sig hur jobbigt det är när lusten till mat har försvunnit, det är så mycket som handlar om mat och minst tre gånger om dagen bör man äta. Inte nu igen säger han när jag påpekar att nu är det mat.
Och denna väntan. Först fick vi besked att behandlingen i Lund skulle påbörjas på måndag den 12 feburari kl 8
Jag fick för mig att vi skulle ha ett vangnshjul som ljuskrona på ovanvåningen, jag köpte ett gammalt hjul av
en kvinna som har en massa gamla kul grejer, 150 kr var billigt tycker jag
Kjell blir glad när jag hittar på lite tokigheter som han kan vara med på så hjälps vi åt. Han borrde på ljuskoppar
och krokar och länkar sen lyftes hjulet upp över trappräcket, så fick det bli
Tiden till Lund blev flyttad till torsdag den 15 feburari i stället för måndagen.
När man har väntat vad som känns som en evighet kan ett par dagar extra kännas som man vill bryta ihop
Men nu har vi planterat in det i vårt huvud så nu tar vi en dag i taget till torsdag
Vintern håller sitt grepp och det blir bara en liten promenad varje dag.
Jag är ju väldigt intresserad av heminredning så än om vi har en tung tid nu Kjell och jag så håller jag på med
lite av varje i hemmet
Nu börjar det dyka upp Hortensior i blomsterbutikerna till min stora glädje så här hamnade den bland några
gamla böcker och ett rostigt äpple
Nu ser vi fram till torsdagen och håller tummarna att det skall gå bra så att antikropparna dödar cancercellerna
och att jag inom en inte allt för lång tid får tillbaka min underbare man så vi kan fortsätta vårt liv utan denna
hemska oro och ständiga väntan för det tar så otroligt mycket energi.
Kram
Maj-Lis