Konstigt det blir advent trots att inget är som det brukar !
I fjor till advent tänkte vi att det kanske blev vår sista advent och jul tillsammans. Jag har en text GOD JUL i träbokstäver som brukar stå på spishyllan, satte fram dom men nej dom åkte ner i lådan igen.
Inte heller i år kommer dom fram dom ligger nerpackade och så får det bli.
Jag kände att jag struntar i att plocka fram stakar och stjärnor jag orkar inte bry mig andra som mår bra dom kan glädjas men jag hittar inte glädjen.
Men någonstans har jag ett driv i mig, jag tog ändå fram jullåderna och tänkte kanske ändå, någon stjärna kanske , kanske
Det ena ger det andra. Min dotter Camilla sa, men mamma Kjell skulle väl inte vilja att du inte pyntade och gjorde fint. Nej det är sant han ville att jag skulle leva som vanligt.
Lite förändringar fick det tvunget bli, det kan inte bli som innan för det är inte som innan
En ny ljusstake fick det bli köpt på oppmanna plantskola, när jag väl börjar så ser jag hur det skall bli.
I detta fönster hängde alltid en vitguldig stjärna men inte i år.
Här hängde två stjärnor innan om åren, nu står ljusstaken som brukar stå i rummet här i stället.
Adventsstaken är samma som innan det fick jag gå med på.
Stjärnan i fönstret i stället för ljusstaken. På så vis käns det på något sätt lättare att hantera mina känslor när jag måste fundera och tänka om lite.
För mina barn och mina barnbarns skull och för Kjell kan jag inte gå här och gräma mig över livets hårda vändningar. Ingen mår bra av det . Saknaden får jag leva med men också dom fantastiska minnen jag har och dom åren vi fick tillsammans.
Vacker Amarylis.
Mellan två cancserbehandlingar i juni 2017 tog vi en bussresa till ett vackert slott i polen. Dom fyra dagarna var guld värda för oss. Det blev vår sista resa tillsammans och med våra vänner från Linköping.
Kameran var alltid med honom och jag har så många foton som alltid kommer att hålla minnena levande
Kram vi ses
Majlis