Vem är jag ämnad att vara nu ?

 
Jag gör saker hela tiden för jag försöker att få tiden att gå. Jag vet att tiden är en vän, man säger ju att tiden läker.Ja för i mig käns det som ett öppet sår som inte vill och inte kan läka. Vi var ju så förälskade från första stund vi träffades och förlusten av honom är otroligt svår.
Jag cyklar, jag handlar, jag går på kalas, jag har varit på en liten dagsresa med min fina kusin, jag pratar och skrattar och beter mig som vem som helst och tänk om folk tänker att Maj-Lis hon mår nog ganska bra igen.
Nej jag gör inte det, jag kämpar som en galning för att bete mig normalt.Säger någon, jag beklagar sorgen så börjar jag storgråta och då ber man ofta om ursäkt. Gör inte det för i den stunden känner jag mig normal
Kameran är en vän som ger mig lite syselsättning.
 Så  bra att jag har många barn som fins för mig. Ja det käns mer än bra men jag är ändå försiktig jag vill absolut inte belasta dom för mycket så att dom skall känna att nu måste vi ta hand om mamma. Jag har mitt liv som jag måste få ordning på själv. Saknaden av Kjell den kan ingen hjälpa mig med den måste jag genomlida själv
 
 
 
Mitt stora intresse för hemmet hjälper mig en hel del det skingrar mina tankar
 
Veden fick jag hjälp med av mina kära barn. Dom lavade in den i vedboden på några timmar och jag fixade
maten . Det börjar bli kyligt nu och då värmer ugnen riktigt bra.
 
 
Solen letar sig in genom fönstret
 
 
 
Ett ljus brinner för dig Kjell i en norsk kyrka på mit barnbarnsbarns dop.
 
 
Vi ses snart igen
Kram
 
Majlis

 
↑