Vart tar tiden vägen ?

Snart slut på augusti och det känns som sommaren har övergått till höst det regnar och blåser och jag kan väl säg att vädret där ute stämmer väl med mina känslor, ledsamt, sorgset. Sorgen är som en gäst som inte vill gå hem, hur jag än gör så finns den här.
Men på något sätt så måste jag leva vidare, försöka hitta en mening i mitt liv eller med mitt liv.
Mina barn och barnbarn är guld värda liksom alla vänner så gott att dom finns.
Mitt hem är mitt stora intresse och har alltid varit, det visste Kjell för han sa till mig att jag skulle fortsätta med det än om inte han fanns mer.
 
 
Naturligtvis så går det trögt att hitta motivationen men hämtar jag kameran och börjar leta motiv så ja då funkar det.
 
 
Att trötta ut kroppen är ett bra sätt att uthärda saknaden, jag cyklar varje dag när det inte regnar. I dag har det regnat hela dagen så det har blivit att sysselsätta mig inomhus annars cyklar jag till närmsta butik som ligger 8 km härifrån och handlar vad som får plats i min cykelkorg
 
 
Den här lilla damen brukar cykla tillsammans med mig älskade barnbarn, när hon inte sitter med ipaden
 
  
och kollar på tv sammtidigt !
 
 
Köpte en storbladig växt får se om den klarar sig hos mina fjärillar
 
Det finns dagar som är rättså okej, en sådan dag var när Sören och Inger med son och litet barnbarn kom och hälsade på.Andra bra dagar, jag var och hälsade på min syster, blev bjuden på mat i kampingkiosken av sonen med fru , pratar nya recept med äldsta dottern och äter nyttigt där, undrar hur det går för yngsta dotterns barn nu när skolan börjat äter lite mindre nyttigt där men helt okej och på lördag blir det till att köra till äldsta sonen och fira fruns födelsedag. När jag tänker efter så har jag full sysselsättning hela hösten
 
Men så blir det kväll och då kommer den, saknaden
 
 
Undrar var du finns, får jag någonsin se dig igen i en annan värld ? Ingen vet, inga svar bara undran och frågor. Du är inte sjuk längre i alla fall jag får nöja mig med den vetskapen. Älskar dig vart du än är 
 
 
 
Kram
 
Majlis

Åtta veckor utan dig !

I söndags den 12 augusti skulle du fylla 75 år. 0m jag skulle skriva här vad jag kände den dage så blir det väldigt tungt att läsa. Jag satte rosor med brudslöja i en vas i minneslunden det var så vi bestämt att vilken av oss som gick först så skulle vi vila i minneslunden. En minneslund finns över så gått som över hela världen och är lätt att besöka för den som vill, där finns alltid en bänk att sätta sig på och vila i sina tankar.
När jag besökt dig Kjell så gick jag till min förste man och hälsade på, han har en gravplats med sten.
Att ha misst två män genom sjukdommen cancer det känns inte rättvist och ni kan säkert förstå att jag hatar cancer som gjort mig och så många andra människor illa.
 
 
Ett brev från en vän till Kjell , det känns så varmt i mitt hjärta när jag läser det för det var sådan han var  Kjell.
Ja dagrna går en efter en och saknaden är svår och det är fortfarande overkligt att han är borta. Jag skulle inte bli förvånad om han plötsligt kom gående, jag skulle bara säga till mig själv att, det var väl det jag tänkte att det var alldeles fel inte skulle han dö ännu.
Jag vet att jag måste hitta tillbaka till mitt liv igen jag har så mycket att glädjas över. Barn och barnbarn är en rikedom, vänner, syskon nya bekanta får mitt liv att gå vidare. 
 
 
All den kärlek han gav genom åren dom läser jag och känner en förtröstan i, ett bievis för vår lycka.
Mitt intresse för heminredning det lever och det kommer lite foto som jag tatt nu. Jag såg att det kommer en kurs i fotografering och jag funderar på att anmäla mig till den. kjell lärde mig fota men han tyckte inte att jag gjorde som han sa men godkänt andå 
 
 
 
Så här lämnade han det och så får det stå ett tag till .
 
 
 
 
På vår veranda där får jag ro och här njuter jag av stillheten.
 
Jag tror att jag snart skall få mer kraft att uppdatera min blogg lite oftare och säkert få in lite mer possitivt ju längre tiden går, det är ju så att sorgen är kärlekens pris det är bara lite svårt att ta in det.
 
 
 
Kram på er
Majlis