Väldigt mycket upp och ner .....

Mmm, ja visslandet avtog rättså fort igen eller noga räknat efter en dag.
Lördagen och söndagen var ingen toppendag mycket illamående och nästan panik över maten
Vi som är friska kan nog inte förstå hur jobbigt det är när man mår illa bara man ser mat och samtidigt
veta att man rasat i vikt och måste få i sig något att äta.
Nu har vi som tur är hittat en del rätter som är okej, alltså okej inte särskilt gott
 
 
Nu har i alla fall solen kommit tillbaka och med den även en isande kyla
Här kastar den sina strålar genom tv- rummet in i sovrummet, det blir ju en del tv- tittande när kraften sviker
och tröttheten tar överhand.
 
 
Måndagen blev sen en ganska bra dag. Kjell gick en i hans mått mätt ganska stor runda
Nöjd och glad kommer hoppet tillbaka för oss båda.
 
 
Dom dagar han mår bra eller bättre så passar vi på att hälsa på vänner och släktingar samtidigt som vi är 
noga med att inte träffa några sjuklingar i dessa tider med influensa, det skulle äventyra behandlingen och det
vill vi inte
 
 
Äntligen blev det torsdag igen och tid att köra till Lund och få den andra behandlingen.
Man hade berättat för oss att om kroppen acsepterat antikropparna så skulle det inte bli några biverkningar,
blev det det så var det inte säkert att man kunde fortsätta.
Det blev inga biverkningar och det betyder att allt gått som tänkt.
 
 
Mise misen är en bra kompis till Kjell , "jag vill komma upp" ser han ut att säg och det fick han
Jag frågade läkaren när man kunde se att behandlingen har gjort någon nytta, det tar minst fyra gånger
så nu längtar vi till denna torsdagen det är det tredje gången
Efter denna andra gången har han mått bättre flera dagar vill jag också säga
 
 
Det blir mycket ljus som tänds i det här huset, ljus ger mys och värme och det är något som vi behöver
Kjell och jag. Det är så mycket som har tagets ifrån oss genom hans sjukdom, det där med att planera inför
semestren eller att plantera i trädgården, orkar folk träffa oss, kanske inte så kul när det mesta handlar om sjukdommar. Ja ,jag vet inte, vissa dagar är jobbigare än andra och vi skall ju vara så glada och tacksamma
för att Kjell kommit med i forskningen,men ibland orkar vi inte leva upp till det och då får man nästan dåligt 
samvete. Visst är vi tacksamma för forskningen men vi hatar cancer !!
 
Kram, vi ses snart igen
Maj-Lis

Att med sitt blod bidra till cancerforskning kan gämföras med att sätta in pengar till forskningen

Ja så tycker jag. Samtidigt är det en stor förmån när inget annat hjälper.
Vi steg upp kl 05 i torsdags, packade med oss det nödvändigaste, vi viste att det skulle ta många timmar med 
behandlingen. Lite frukost sen vi 6 tiden gav vi oss iväg
Behandlingen påbörjades kl 8.
Vi har fått veta att när man planterar in antikropper i blodet börjar kroppen protestera och naturligtvis undrar vad är detta som kommer här, reaktionen kan då bli frossa, feber och illamående.
Efter en timme så var det pricis vad som hände med kjell.
 
 
Läkare och sköterskor var snabbt på plats och med olika medel som jag inte kan återge här så fick man stopp på besvären och efter en paus kunde behandlingen fortsätta.
Innan allt påbörjades så hade man tagit flera rör med blod som skulle gå till forskningen.
 
 
Nu gick allt som det var tänkt. Underbar personal och kloka läkare som hela tiden förklarar och berättar på ett lättfattat sätt, bland annat så berättar han att nästa behandling kommer kjell inte att reagera som denna gången
för då kommer kroppen att känna igen antikropparna och tycka att det är ok att släppa in dom, smart.
När dom kommit in ger dom sig på cancercellerna inte dom friska cellerna och jobbar där dom gör nytta.
 
 
Efter 10 timmar var vi hemma, trötta och lite tagna av dagens händlser men trots allt nöjda
Fredagmorgon var det tid att in till CSK för Kjell och få vätska och skelettstärkande i dropp. Nya prover togs också som visade redan en liten förbättring.
När vi var klara att köra hem hade det börjat snöa, världen var plötsligt vit och vacker och vi kände oss
hoppfulla och såg framemot en mysig fredagskväll
 
 
Medan snön vräkte ner utanför fönstret satt vi och sammanställde dom senaste dagarn och tankarna kring livet
Vi kom överrens om att få vara med i en cacerforskning känns väldigt meningsfullt, att kunna hjälpa andra människor i framtiden med sitt blod och reaktioner på läkemedel är stort , om det går åt helsike och Kjell inte klarar sig då har hans liv inte varit förgäves och det tycker han är en häftig känsla
 
 
I dag är det lördag och OS på tv, all anledning att vila framför TV.
Den lilla förbättringen jag ser , han har börjat vissla och erbjöd sig skall potatisen det har inte hänt sen i höstas
 
 
Den här mannen har inte mycket att bekymra sig över bara han får mat och vila
 
Kram på er vi ses här snart igen
 
Maj-lis
 

Hur kan det bara bli så här ?

Med maten, kjells smaklökar har totalt försvunnit och inte bara det, så gått som allt smakar illa.
Jag lider med honom och vi försöker på alla sätt och vis hitta något som smakar lite gott i alla fall.
Man kan nog inte föreställa sig hur jobbigt det är när lusten till mat har försvunnit, det är så mycket som handlar om mat och minst tre gånger om dagen bör man äta. Inte nu igen säger han när jag påpekar att nu är det mat.
 
Och denna väntan. Först fick vi besked att behandlingen i Lund skulle påbörjas på måndag den 12 feburari kl 8
 
 
Jag fick för mig att vi skulle ha ett vangnshjul som ljuskrona på ovanvåningen, jag köpte ett gammalt hjul av
en kvinna som har en massa gamla kul grejer, 150 kr var billigt tycker jag
Kjell blir glad när jag hittar på lite tokigheter som han kan vara med på så hjälps vi åt. Han borrde på ljuskoppar
och krokar och länkar sen lyftes hjulet upp över trappräcket, så fick det bli
 
Tiden till Lund blev flyttad till torsdag den 15 feburari i stället för måndagen.
När man har väntat vad som känns som en evighet kan ett par dagar extra kännas som man vill bryta ihop
Men nu har vi planterat in det i vårt huvud så nu tar vi en dag i taget till torsdag
 
 
Vintern håller sitt grepp och det blir bara en liten promenad varje dag. 
Jag är ju väldigt intresserad av heminredning så än om vi har en tung tid nu Kjell och jag så håller jag på med
lite av varje i hemmet
 
 
Nu börjar det dyka upp Hortensior i blomsterbutikerna till min stora glädje så här hamnade den bland några
gamla böcker och ett rostigt äpple
 
 
 
Nu ser vi fram till torsdagen och håller tummarna att det skall gå bra så att antikropparna dödar cancercellerna
och att jag inom en inte allt för lång tid får tillbaka min underbare man så vi kan fortsätta vårt liv utan denna
hemska oro och ständiga väntan för det tar så otroligt mycket energi.
 
Kram
Maj-Lis