Det var ju inte så här det skulle bli
Vi som hoppades så på behandlingarna i Lund.
Efter fem behandlingar visade det ingen bättring, Kjell blev sämre för varje dag, det vi såg som en bättring var så länge corticonet verkade när det försvann från kroppen blev läget ett helt annat
Men nu är det ändå så att så länge det finns liv så finns det hopp och läkarna i Lund vill ändå försöka
med fler behandlingar , man hittar en liten gnista hopp i alla fall och Kjell är en kämpe som inte ger sig i första taget
Vi firade min födelsedag fredagen den 16 mars och den dagen mådde Kjell förvånandsvärt bra .
Jag fick en vacker bukett, rosor och ranunkel som jag älskar och vi började dagen med att öppna en flaska champanj , frukost vid brasan, tidningen och tårar, tårar för beskedet vi fått när vi var i Lund som inte alls var som vi hade hoppats om än vi hade misstänkt eftersom kraften och tröttheten blev så påtaglig
Vi drack champanj hela dagen och så vände och vred vi på beskedet vi fick att nog sa man att vi skulle fortsätta med behandlingen ändå, det skulle ja vara åtta och kjell har bara fått fem .
Vi åt gott på kvällen och jag tänker inte kasta in handsken ännu säger han, min starke man.
Det blev lördag Kjell känner sig febrig, febern stiger vi diskuterar fram och till baka. Vi måste nog åka in säger jag men han vill vänta och se feber har jag haft förr och den brukar gå ner säger han.
Kl tio på kvällen kör vi in till sjukhuset. På hematologen står dom alltid förberedda och tar imot honom, behandlar honom kärleksfullt och profsig underbar personal.
Det visade sig att Kjell har drabbats av influensan plus en baktiriell infektion ,som om det inte är nog med motgångar utan detta också.
Han blev ordentligt sjuk så sjuk att jag tänkte att det här klarar han inte
I måndags flyttades han till infektionskliniken där han ligger isolerad av förståliga själ
Han har så gott som alltid blivit behandlad med omtanke på dom avdelningar han legat inne på men här känns det som man hamnat på undantag.
Jag har fått påpeka varje gång jag varit hos honom på brister, som när jag kom första dagen han låg där och kämpade med andningen så bröstkorgen såg ut som en blåsbälg . Men han syresätter sig bra fick jag till svar när jag bad om hjälp , det är möjligt men han mår inte bra, han skall ha hjälp !! Han fick naturligvis syrgas och efter bara en liten stund hade andningen lugnat sig.
Nu är han på bättring, det ser ut som han har klarat av influensan så någonstans hittade han kraften ocn nu får vi se när han kan komma hem
Hur det blir med cancern får vi se, tanken är att han skall fortsätta sin behandling när han blir stark nog och finns det liv finns det hopp.
Det blev mycket skrivit i dag hoppas ni orkar läsa
Så mycket tårar så mycket rädsla, ilska över vad livet gör med oss, dom sista ljuva åren sjunger Lasse Stefanz
det hade vi hoppats på och inte att det skulle bli så här smärtsamt men vem vet det kanske vänder.
Snart dax att köra in till honom han kan inte ta så mycket besök men i går var hans fina döttrar MIa och Veronica hos honom så jag tog en dag här hemma och redade lite praktiskt
Snart är det påsk
Kram
Majlis
Usch vilket elände men vilken kämpe han är, din Kjell och vilken fantastisk hustru du är som orkar kämpa med honom! ❤️ Tillsammans är ni starka!! Jag håller tummarna för snabb bättring och för att han lyckas lura cancern 🙏 Kram till er båda!!