Väntan !
Den tredje april avbröt man behandlingen i lund, den som vi trodde så sten hårt på, som skulle vara det senaste
och det bästa. Nej, inte för Kjell. Efter åtta behandlingar och ingen ljusning ingen bättring det enda som hände dom sista gångerna var att han blev sämre och sämre.
Det började med att vi själv ifrågasatte meningen med att hålla på när man inte såg något resultat, och nej måste man ju erkänna att det här funkar inte. Varför ? ingen vet. Vad gör vi nu då ?
Det blev CSK i Kristianstad som fick ta över, naturligtvis med kontakt med Lund.Det fick bli cellgiftsbehandling en gång i månaden ! Ja så var vi där igen, väntan. Visserligen skall han ta prover varje vecka på vårdcentralen
men bara lite blodprover inga njurprover elle hur kappavärdet ser ut som visar hur sjukdommen står
Vi försöker få tiden att gå samtidigt som vi försöker njuta av det liv vi har.
En tur till Åhus är aldrig fel bara vi kan komma så nära som möjligt med bil. Med en krycka i ena handen och min hand i den andra så kan han gå en bit. Havet, vinden doften den fanns där.
Det som Kjell upplever som största problemet är maten. Att inte längta efter mat att må illa av mat, gemenskapen kring matbordet är borta, det är sådant som man inte tänker på när man är frisk.
Tre näringsdrycker om dagen pluss att jag försöker göra olika soppor som är lätta att äta
Han är så mager och så svag nu och den bistra verkligheten är nog värre än jag vill tänka
Syrenerna har blommat över nu men jag plockade in i omgångar så länge dom fans.
I morgon skall vi in på en extra kontroll, blodtrycket är för lågt och pulsen för hög, svagheten så tydlig att jag
inte vill lämna honom själv några längre stunder
Jag plockar in det jag hittar i naturen det kan göra mig glad en stund.
Det är svårt att njuta av vår och sommar än om vi är tacksamma för det vackra vädret som gör att man vistas mycket ute .
Kram vi ses
Majlis