Det nya för mig, är min upplevelse av att det mesta i tillvaron sker utanför min kontroll,

en hjälplöshet inför hårda knuffar, känslor som är totalt oväntade. Jag försöker lära mig att förhålla mig till livet som det är, det får duga som det är
 
Det fins lika många sätt att ha en trädgård som det fins sätt att leva . Jag tar mig fram på må få. Det är vad jag har lärt mig. Föeändringar ingår, så väl i trädgården som i livet.
 
 
Parasollen stod över spabadet som är borta så nu har den flyttats som skydd över den gamla sittgruppen. Där badet stod växer mangolian som jag satt tiii Kjell.Här skall min son lägga kullersten så jag kan plantera krypväxter.
Jag har bestämt mig att vara glad för min trädgård. Nöjd med hur det än blir, hur det än går.
 
 
Det har varit mycket , för mycket. Någonstans måste jag lita på att frid råder, min trädgård får bli den platsen.
 
 
Men jag är mig inte lik. Så länge jag är i min trädgård, i skydd innanför planket, litar jag ändå på att komma tillbaka, till mig själv om inget annat.
Jag blir ju inte yngre och någonstans i våra själar Kjells o min skulle vi gå hand i hand när vi blev riktigt gamla och återgå till dom vi var när vi träffades för 21 år sedan . Nu är min hand tom och jag har tappat fotfästet lite 
 
 
Pelargon är en av mina favoriter , dom fins lite varstans i trädgården.
Det tar tid för knoppar att blomma och för sorg att läka. Skyndar jag på processerna, i odling eller i livet, är det någonting som går ohjälpligt förlorat. Varje ögonblick har nog av sitt
 
 
Detta slapp han, tänker jag , då menar jag den tunga, tunga sorgen efter hans död. Så tänker jag när jag balanserar på randen till sönderfall.
Dock är tanken en tröst.Detta slapp han.
 
 
Rosor från vår trädgård som Kjell planterat. När han levde gjorde jag inte mycket i trädgården, det var messt Kjell som gjorde det, och nu tror jag att han har sickat över det till mig så att jag till och med tycker att det är roligt.
 
 
Jag tror att vi är många som vill ha svar. Lever en människa bara för att dö låter meningslöst kan jag tycka. Men hur kunde han försvinna? Var är han ? Vart tog han vägen när han dog ? hur kunde rummet vara så tomt när han låg kvar i sängen? Frågor som jagar mig. Men igentligen är han inte särskilt försvunnen. Han är bara död . Tröst har många ansikten.
 
 
Älskar bordet som Kjell tillverkat av gamla plankor. Hundarna är födelsepresenter från honom.
Ni se min kamp för att hitta tiibaka till mitt liv. Det är svårare än någon kan tänka sig.
I mellan svåra stunder är jag aktiv i den mån jag orkar och människor älskar jag när jag känner behov . Anmäler mig till olika aktiviteter och det funkar.
 
   Provade att guta i betong med grannarna . Blir säkert fler gånger
 
Det blev mycket i dag att läsa, mina tankar dom bara ploppar ut och ni får ta del av dom.
Kjell kommer att finas med här länge än. Ett år och en månad och två dagar sen han dog och jag får aldrig mer träffa honom
 
Kram. vi ses
Majlis