Ibland stannar allting upp och det käns som du är i ett vacum
Det är nu snart fem veckor sen jag gick igenom mitt byte av knäled. Det gick bra så när som att jag fick stanna en dag längre. Vet inte vad som hände men blev plötsligt dålig och syresatte mig inte tillräkligt. Blev ett dygn extra med syrgas men sen var det hemgång.
Innan operationen var jag väldigt fokuserad på att fixa till allt här hemma för jag var ganska säker på att jag skulle behöva hjälp med en massa. Skåp och låder rengjordes kyl och frys fick en omgång,gräsmattan klipptes bilen städades och tvättades.
Så nu var dagen för operationen inne. Konstigt , kände mig inte nervös. Dottern kom och hämtade mig och vi var i rätt tid (fick inte komma för tidig) på sjukhuset.
Sköterskan tog mot och skrev in mig, jag fick operationskläder, fortfarande inte nervös. Satt i väntrummet in till OP och tittade på tv . Kände ingen oro eller nervös men jag hade en känsla av att Kjell satt vid sidan om mig , det gjorde mig lugn och trygg . Samtidigt en konstig känsla eftersom jag hade oroat mig i flera månader innan.
Allt gick som det skulle med op och dottern hämtade mig .
Man är ju ganska smärtfri den första veckan faktiskt för man är full av smärtlindrig , typ morfin som jag mådde fruktansvärt illa av men den första tiden hadde jag inget val , man står inte ut med smärtan. Lånat böcker av mina grannar att läsa dom stunder när jag inte tränar, tränar och tränar
För träna måste man från första dagen efter op.
Mina pojkar fixade en tv på nedrvåningen också till mig. Det blir ju många ensamma timmar. Svårt att göra vissa sker , inte köra bil. Plötsligt var jag väldigt låst i mitt hem. Grannar , vänner och barnen sa hela tiden , bara säg till vi kommer och håller dig sällskap och hjälper dig.
Men då blev det jobbigt , jag orkade inte med folk. Nej då fick jag ju sitta här och glo den första tiden.
Mitt behandlingsrum fick bli mitt träningsrum. En sådan här boll får man med sig hem från sjukhuset. Man lägger upp benen på den och drar den mot sig, på så vis tvingar man knät att böja sig.
Sorgen över Kjell är som ett skrik i mig. Han fins inte här och puffar mig eller kramar mig när det blir jobbigt som han hade gjort om han levat . Fins inte här kl två på natten när jag inte kan sova för smärtan, eller på morgonen när det som jobbigast när jag mår illa men vet att jag måste äta. Mina tankar går till dig Kjell , du mådde så illa du kunde inte äta och du viste att det fans ingen bättring. Jag vet att detta är bara några månader sen kommer det att bli jättebra den känslan fick du aldrig
Just nu käns det som att det står stilla i mitt liv. Det är förfärligt att leva utan mannen som jag älskar . Ibland går det inte att vara stark då hamnar man i ett vacum . Jag lovade att jag skulle leva och ha det bra det var så viktigt för dig.
Ett av alla dom kort och brev eller små lappar som du gav till mig och som brukade ligga på min tallrik eller i en bukett blommor. Ja kärleken är oändlig och jag är så tacksam att jag fått dela den med dig !,
Någon sa till mig , En dag är det möjligt att minnas, utan att det gör ont .
Kram !
Vi ses
Majlis